Orädd ledare genom omvandlingar

Lotta Sjöblad -
Mauno Koivistos presidenttid var de stora förändringarnas era.

Ett viktigt kapitel i den finländska politiken har avslutats. Det skedde när budet kom att Mauno Koivisto, president åren 1982–1994, gått ur tiden. Han var den siste av sin generation beslutsfattare. De upplevde och deltog i krigen, ledde återuppbyggnaden och lade även grunden till dagens finländska samhälle.

Socialdemokraten Mauno Koivisto gick den långa vägen, kombinerade jobb och studier, och blev bankman och ekonomiskt sakkunnig. Den rikspolitiska karriären inleddes 1966 då han blev finansminister i Rafael Paasios regering och därefter för första gången utsågs till statsminister.

År 1979 inleddes Koivistos andra statsministerperiod, samtidigt som president Urho Kekkonens långa tid vid makten närmade sig slutet. Då kom statsministern att motsätta sig presidentens krav på att regeringen skulle avgå. Motiveringen var att regeringen behöver riksdagens förtroende, inte presidentens. Det var ett djärvt svar i dåtidens Finland.

Efter att Kekkonen i oktober 1981 avgått på grund av hälsoskäl blev statsminister Koivisto ställföreträdande president tills val kunde ordnas. I januari 1982 valdes Koivisto till Finlands nionde president.

Det var ingen lätt uppgift att ta över efter Urho Kekkonen, som under en lång tid styrt Finland på sitt eget vis. Knappast anade Koivisto heller då han tillträdde vilka stora omvälvningar som skulle ske under hans presidenttid. Då det gällde östpolitiken valde Koivisto i början samma linje som Kekkonen, med betoning på nära relationer och avtal om vänskap, samarbete och bistånd.

Kraftiga förändringsvindar blåste dock över Europa och de ledde bland annat till att Sovjetunionen upplöstes 1991. Då krävdes också utrikespolitiskt nytänkande och inriktningen förändrades. Ett stort steg var då Finland under Mauno Koivistos presidenttid ansökte om EU-medlemskap.

På hemmaplan skedde också förändringar då presidentens makt minskades. Koivisto ville också att presidenten skulle väljas genom direkt folkval och ansåg att en president skulle sitta högst två perioder. Här föregick han själv med gott exempel.

Koivisto införde också regelbundna offentliga rapporter om presidentens hälsa. I slutet av fjolåret berättade fru Tellervo Koivisto i en intervju att maken lider av Alzheimers sjukdom. Det var säkert ett sätt att stoppa eventuella spekulationer men också viktigt på så vis att de gav sjukdomen ett ”ansikte” genom att öppet tala om hur det står till.

Under sin tid vid makten var Koivisto inte heller förskonad från motgångar. En var den kraftiga lågkonjunkturen i slutet av hans presidenttid. Hans filosofiska utläggningar kunde också vara svårtydda. Det gjorde att han ibland kunde vara både tvär och missnöjd med de tolkningar som gjordes.

Mauno Koivisto var folklig och det gjorde honom populär bland finländarna. ”Manu” var i vardagslivet anspråkslös och då det offentliga protokollet så krävde en värdig representant för vårt land.

Det är kanske först senare analyser som visar hur viktigt det var att ha en orädd ledare som med säker hand förde den finländska politiken in i modern tid. Det är ett viktigt arv att förvalta.

Kommentarer

Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till, samt tillföra ny kunskap i ämnet.

Samtliga kommentarer förhandsmodereras. Modereringen sker med jämna mellanrum, förutom mellan 22.30 och 06.30 då ingen moderering och således ingen publicering av kommentarer sker.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Finland: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något nytt eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

Alla som kommenterar våra webbartiklar förväntas göra det under sitt eget namn. För att kunna delta i webbdebatten måste du ha ett Facebook-konto. Vi förbehåller oss rätten att helt och hållet blockera sådana kommentarsprofiler som vi bedömer som falska.

Likaså förbehåller vi oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras. Kommentarer under webbartiklar kan också bli publicerade i den tryckta tidningen, men besluten om vilka kommentarer som väljs ut till papperstidningen fattas av debattredaktören.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan