Varannan damernas i politiken

Mats Ekman -
Kvinnorna marscherar målmedvetet framåt, i val efter val.

Varannan damernas är nu verklighet i Korsnäsfullmäktige. 11 av 21 ledamöter i nya fullmäktige är kvinnor. Med en andel på något över 50 procent hör Korsnäs till en ännu rätt liten, men växande, skara kommuner där fullmäktige består av fler kvinnor än män. I Österbotten gäller det här bara två kommuner; Vasa är den andra.

I små kommuner med få fullmäktigeplatser kan det bli tvära statistiska kast i könsfördelning. I Kasköparlamentet är bara fyra av 17 kvinnor, endast 24 procent.

Men den allmänna trenden är tydlig, kvinnornas andel ökar, så även i Kristinestad och Närpes. I nya Kristinestadsfullmäktige invaldes 11 kvinnor, vilket ökar andelen från 26 procent till 41 procent jämfört med hur det såg ut efter kommunalvalet 2012.

Det här är en naturlig och önskvärd utveckling. Det är fler kvinnor på kandidatlistorna, det är fler kvinnor som har ambitioner att påverka och vill driva sin politik, och kvinnorna utgör hälften av de röstberättigade – det ska synas även i val och efter val, då poster tillsätts. Samtidigt kan man anta att för allt fler väljare spelar könet underordnad roll när man bestämmer sig för vem som ska få ens röst.

En intressant iakttagelse i detta kommunalval är att en stor del av röstmagneterna i Sydösterbotten är kvinnor, vilket kommer att avspegla sig också när man överenskommer om de tyngsta förtroendeuppdragen, vem som ska leda styrelse och fullmäktige och nämnder.

Uttrycket ”varannan damernas” gick från dansgolven till de politiska finrummen på 1990-talet när partier som Socialdemokraterna i Sverige bestämde sig för att könsfördelningen ska vara fifty-fifty på kandidatlistorna i val.

Valsystemet med ”långa listor” möjliggjorde en jämn könsfördelning i vårt västra grannland, medan väljarna i Finland ändå har sista ordet gällande fullmäktiges sammansättning.

I lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män stadgas att kvinnor och män ska vara representerade till minst 40 procent vardera i olika kommunala organ, såsom styrelse, nämnder och arbetsgrupper. Det här har gällt sedan 1995, och senare utvidgades lagen till att gälla även interkommunala organ.

Det här är numera en självklarhet – men det krävdes hjälp av en modern och tydlig jämställdhetslagstiftning för att bli verklighet.

Den är nämligen ändå inte allt för avlägsen den tid då inflytelserika manliga kommunalpolitiker med allvarlig uppsyn uttryckte oro för hur man skulle fylla ut det som felaktigt benämndes ”kvinnokvoten” i styrelse och nämnder.

Den officiella förklaringen var att det inte fanns tillräckligt med intresserade kvinnor, men i själva verket var det väl så att suckar av detta slag bottnade i en personlig oro över att gå miste om tunga förtroendeuppdrag.

Lagen infördes i praktiken för att trygga kvinnornas representation. Det var en motiverad lag. Om samhällsutvecklingen fortsätter som hittills kan det faktiskt i framtiden en dag bli så att männen får tacka lagens bestämmelser för att få en 40-procentig andel tryggad, att ”kvinnokvoten” förvandlas till en ”manskvot”, kanske rentav till en strävan om ”varannan herrarnas”.

opinion
Opinion
28.4 kl 21:00
Visa fler
Andra läser just nu
Kommentarer

Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till, samt tillföra ny kunskap i ämnet.

Samtliga kommentarer förhandsmodereras. Modereringen sker med jämna mellanrum, förutom mellan 22.30 och 06.30 då ingen moderering och således ingen publicering av kommentarer sker.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Finland: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något nytt eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

Alla som kommenterar våra webbartiklar förväntas göra det under sitt eget namn. För att kunna delta i webbdebatten måste du ha ett Facebook-konto. Vi förbehåller oss rätten att helt och hållet blockera sådana kommentarsprofiler som vi bedömer som falska.

Likaså förbehåller vi oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras. Kommentarer under webbartiklar kan också bli publicerade i den tryckta tidningen, men besluten om vilka kommentarer som väljs ut till papperstidningen fattas av debattredaktören.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan