Dags att på allvar ta itu med skarven

Lotta Sjöblad -
Olika uppfattningar och krångliga regler försvårar skarvproblemet.

De många turerna kring skarven är ett exempel hur det kan gå när direktiv och regelverk inte längre stämmer överens med dagens situation. Efter att de första skarvarna sågs i Finland i slutet av 1990-talet har populationen snabbt ökat kraftigt och det har medfört många problem.

Skarvarna har i stora skaror sökt sig till områden där det finns fisk. Att populationen ökat har snart märkts i form av förändringar i fiskbestånden, vilket i sin tur inverkat menligt på fångsterna. De spår skarvkolonier lämnar i naturen är också märkbara.

Då det gäller åtgärder för att reducera skarvstammen har det hittills varit svårt att hitta lösningar. Ett exempel på en mindre lyckad lösning var den skrämseltaktik, som i fjol tillämpades i Sastmola. Problemet avhjälptes visserligen, men bara lokalt. Skarvarna flyttade sig norrut till, bland annat till Sydösterbotten och bildade nya kolonier här.

Ett betydande problem är också att åsikterna om skarvarna går starkt isär. Det gäller inte bara olika grupper som miljövårdare, fiskare och fritidsboende. Också bland forskarna finns varierande uppfattningar om och i så fall hur stort problem skarven utgör.

Det inverkar naturligtvis menligt också på det internationella samarbete som skulle behövas. Skarvproblemet är ju inte bara lokalt eller nationellt, det berör hela Östersjöområdet och i bland annat Danmark har forskning länge pågått.

Enligt en färsk rapport, som forskardoktor Kenneth Nordberg vid Åbo Akademi gjort (presenterad i VBL 4.2) finns det ingen enkel lösning på skarvproblemet. Skarven är kontroversiell och den som vill jaga eller på annat sätt reducera stammen måste också kämpa med invecklad byråkrati.

Myndigheternas sätt att sköta skarvfrågan har kritiserats. Min slutsats är ändå att NTM-centralen har gjort rätt. De har ett direktiv och ett regelverk att följa. Det är mera hela systemet det är fel på, säger Nordberg i en Yle-intervju.

Skarvproblemet kan knappast lösas utan målet bör vara att försöka hantera det och minimera effekterna, sägs det. Ett första steg är att medge att det finns ett problem, nästa att uppdatera lagar och direktiv och samtidigt förenkla byråkratin.

Kompletterat med utbyte av erfarenheter och genom internationellt samarbete kan en lösning kanske nås.

opinion
Opinion
20.4 kl 21:00
Visa fler
Kommentarer

Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till, samt tillföra ny kunskap i ämnet.

Samtliga kommentarer förhandsmodereras. Modereringen sker med jämna mellanrum, förutom mellan 22.30 och 06.30 då ingen moderering och således ingen publicering av kommentarer sker.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Finland: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något nytt eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

Alla som kommenterar våra webbartiklar förväntas göra det under sitt eget namn. För att kunna delta i webbdebatten måste du ha ett Facebook-konto. Vi förbehåller oss rätten att helt och hållet blockera sådana kommentarsprofiler som vi bedömer som falska.

Likaså förbehåller vi oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras. Kommentarer under webbartiklar kan också bli publicerade i den tryckta tidningen, men besluten om vilka kommentarer som väljs ut till papperstidningen fattas av debattredaktören.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan